En inte alltför ovanlig men ändå intressant telefon är Ericssons centralbatteriapparat som oftast går under namnet BCV. Denna telefon är gjordes ursprungligen för AB Stockholmstelefon som började bygga om sitt nät från lokalbatteri till centralbatteri 1909, samma år som Telegrafverkets första CB-station invigdes i Hälsingborg. De allra första centralbatteriapparaterna som sattes upp var tillverkade i huvudsak av trä. En sådan väggapparat kunde ses på omslagsbilden till Phonetiken nr 1 2000. Något senare började Stockholmstelefon köpa in en ny modell av plåtapparat som LM Ericsson börjat tillverka. Den fick typbeteckningen BCV hos Telefonbolaget, en beteckning som skall tydas ungefär ”Typ B Centralbatteri Vägg".

I LMEs kataloger heter telefonen CD 1150. Apparaten har en mycket enkel plåtkåpa och fjädergrupp och synes vara en lågprisvariant av den väggapparat i plåt som började tillverkas 1909. Modellen fungerade dock bra och köptes in i stort antal. När Telegrafverket köpte AB Stockholmstelefons nät 1918 var BCV den modell som i störst antal togs över för användning i Telegrafverkets nät. Motsvarande bordsapparat tycks inte ha fallit de nya ägarna i smaken och det har lett till att det idag är näst intill omöjligt att hitta en BCB, som bordsapparaten betecknades medan BCV finns i ganska stort antal och därför också har ett överkomligt pris.